Elvin kom till världen nästan 11 veckor innan beräknat datum. Mycket hände som behöver bearbetas och mycket kommer att hända som behöver tas reda på. Här vill jag ge mig själv lite stöd i vardagen och hoppas att jag kanske kan vara en hjälpande hand för någon som hamnar i en liknande situation.

tisdag 10 december 2013

Uch vad seg jag är.

Elvin har fyllt ett år sedan två veckor tillbaka,  tanken var att jag skulle göra Elvins årskrönika men det har inte vart rätt än käns det som. 

Kanske vart omedvetet för den senaste veckan har det hänt massor, utvecklingsmässigt. Han började så smått vända sig mellan bordet och soffan för dryga veckan sedan. Nu vänder han och kan släppa lite. Han har börjat dra dig upp från sittandess och krålande. Idag satte jag honom på golvet i hans rum och när jag kom tillbaka från köket stog han upp vid sin säng, den är utan ben, och var på väg mot nattygsbordet i full fart. Hos mamma och papoa far hsn fram som bare den, här hemma är golvet lite halare så krålen tar lite tid men framåt går det om han vill ha något. 

Vi har varit hos vc för att kolla hans hudflikar i rumpan.  Läkaren tittade knappast utan sa bara "ät mer grönsaker". Hmm förtroende ingivande? !
Han har även lärt sig vinka, och det på eget initiativ för det är inget som vi har övat.  Äter mat gör han om han har sällskap och sällskapet äter samma som han haha. Annars får det vara tycker han.

Vi väntar på neomattagningen och på svar från Göteborg. Jag är konstigt nog inte så nervös för han utvecklas i rasande fart just nu, som sig bör,  så sett verkar allt bra. Men dom kanske anser att en op behövs. Bara att vänta och se ytterligare en liten tid,  lr lång som det ser ut. Snart är det jul och nyår och då lär det ju inte hända så mycket. 

Jag förundras fortfarande över honom. Han är så fin och vi har haft sån tur.
Just nu är han inte på så bra humör haha men så länge han får stå är han som en sol. Och han tjattrar i ett. Nej nu ska vi käka kvällsmat.

Puss&kram

söndag 10 november 2013

Snart dax för utvärdering

Ja nu har vi äntligen fått tid hos sjukgymnasten för utvärdering av Elvins hjärnskador och vad de har påverkat mer exakt. Jobbigt men ändå skönt att veta.

Åt andra hållet så håller Lillgrisen på att lära sig krypa,  just nu är det krålande som gäller.  Jag tycker att vänster ben är efter men alla barn kryper ju olika så det är svårt att avgöra.  Men gu vad det börjar gå framåt :D och vilken fantastisk utveckling. Bra en månad sedan avskydde han att vara på golvet och nu... barn är fantastiskt snabba och det är så spännande att se vad som händer näst.

Mindre kul... Elvin trillade ur vår säng nu i kväll. Duns... skrik... panik... jag fattade inte alls vad som hände. Mörkt var det å sen stötte jag till honom med foten. Total panik. Men han verkade inte fått ont va bara omtumland. Nu blir det spjälsäng när jag inte kan passa honom. Han hade inte somnat helt så vi tror han ålat fram till sängen och över kanten.  Stark påminnelse om allt som kan/kommer att hända som vi inte kan skydda honom. Självklart kommer vi göra vårt bästa att inget mer ska hända,  men det är lite orealistiskt att tro att att det inte kommer.

Missförstå mig rätt nu men jag är glad att elvin är född med sitt handikapp, om det nu blir några långvariga konsekvenser, för för honom är det ju det naturliga och han vet inget annat. Det låter så fel och jag önskar att han inte behöver vara "annorlunda" men någon måste ju vara det oxå. Å face it normalt är tråkigt :0p (och hur många normala människor finns det faktiskt om vi ska vara ärliga)

Min son är inte som dom flesta andra, han är unik. Och det är allt barn från början innan vuxenvärlden sätter sina klor i dom för att forma dem till laglydande medborgare.

Filosofisk jag blev såhär mitt i natten.  Elvin har inte sovit så bra de senaste nätterna och sent vart det igår så nu är min ryttm väck. Hoppas inte hans är så jag får sova till åtta i morgon :0p

Puss&kram

onsdag 30 oktober 2013

tisdag 29 oktober 2013

Magiska ögonblick

Jag och Elvin låg kvar i sängen och myste och han kliar sig i örat. En helt vardaglig gest som får mitt hjärta  att värka av stolthet. Små små steg som ett växande barn tar som ger magiska ögonblick.

Han har även börjat se runt saker,  förstå att om något försvinner runt hörnet kan jag fortfarande se det om jag följer efter. Även kämpar han förtvivlat i famnen om någon försvinner bakom honom, han snor runt tills han hittar det han söker.

Idag kämpade han på golvet och lyckades kravla sig framåt dryga 10cm. Ett litet kliv för Elvin men ett stort steg för utvecklingen. Min unge är magisk :D

Fick även ringa neomattagningen idag för att jaga sjukgymnasten. Två veckor och fortfarande inget hört om hans program.

Livet som prematurförälder, lr ja egentligen som småbarnsförälder, går ut på att lösa problem, jaga sjukvården och oroa sig över livet och om jag är en bra och tillräckligt förälder.  Och, jag kan bars prata för mig själv, tvivla jag bara på min egen förmåga som förälder aldrig på nilles. Konstigt det där. Att alltid tvivla på sig själv.

Min son är långt ifrån en vanlig baby, långt ifrån en vanlig prematur och långt ifrån en vanlig människa.  Men är inte vi alla det? Långt ifrån det normala på något sätt. Han må sakna en del av hjärnan, men vilken vanlig man gör inte det, han har lite vajsing på kroppstermostaten, precis som sin mamma,  och han är lite bekväm av sig precis som sin pappa, men han är helt underbar som son.

Hmm mycket av det som har vart de senaste veckorna, hjärnhålet, andninsprobelmen/kruppen och hans svagare vänstersida, har fått mig att fundera mycket på livet och hur skört det är. För snart ett år sedan viste vi inte om vi skulle lämna sjukhuset som föräldrar till en friska liten gris lr om vi skulle för alltid vara förälder till ett änglabarn som så många andra.

Vi älskar vårat lilla mirakel och han är fantastiskt på alla vis, fantastiskt jobbig när han vaknar mitt i natten och ingen vet vad han vill, fantastiskt vacker när han ler med sina tre och en halv tänder,  fantastiskt påfrestande när han blåser ut vattnet i ansiktet på en vid middagsbordet och fantastiskt underbar när jag ser hur han kämpar på och håller humöret uppe när han har det så förtvivlat jobbigt. Jag älskar min son så mycket. Och jag älskar min blivande man nästan lika mycket ; 0)

Nej nu ska jag lägga ner hyllningen för idag och se om jag kan lägga undan tvätten :0p

Puss&kram

fredag 25 oktober 2013

Hemma igen

Med blixtrade huvudvärk ligger jag och lyssnar på Elvins snarkningsr lr vad man nu ska kalla ljudet. Vi fick åka hem strax efter ett i natt och var i säng vid två. Elvin pallades upp u sängen och visade högljutt sitt missnöje. Vilket ledde till att han fick sova på min mage. Fem i morse palla  jag inte mer när ryggen kändes som den skulle gå av. Sen sov han uppallad tills nu vid nio.

Han låter fortfarande och det blir till att ringa barnmottagningen och höra. Vet inte hur jobbigt han tycker andningen är.

Ny dag nya tag.
Puss&kram

torsdag 24 oktober 2013

Akuten igen

Ja då sitter vi åter igen på akuten för andra gången på mindre än en vecka.  Elvin borde sova, klockan är 22.10, men i stället ligger han å låter på en britts. Nille ligger där med honom och försöker få honom att andas lugnare. Det är inte riktigt som att elvin är dålig men ändå är det väldigt påfrestande att lyssna till hans rossel och undra om kruppen verkligen är hela historien. Jag börjar minnas tillbaka till s-vall och hur vi satt oxh stirrade på övervakningsskärmen och funderar över vad det betydde. Siffror som ständigt ändrades. Miljoner frågor om dom siffrorna och oron övet svarne när siffrorna inte stämde överens med dem. Han hade då ständigt väldigt hög resp, andningsfrekvens, och det var en ständig oro långt in på de att vi kommit hem.
Jag sitter och kollar på Elvin nu, hur han till synes kämpar med andningen, men hur glad han ändå är. Ler mot personalen och charmar alla. Han är så fin.  just nuu kämpar han förtvivlat med att inte somna och verkar inte det minsta brydd över andningen. Jag vill bara vara säker på att det "bara" är krupp, så att jag kan sova utan den värsta oron. Jag minns att någon sa att små barn kämpar in i det sista, att det är svårt att veta hir verklighet sjuka de är. Är det så här? Lr är vår Lillgris bara glad. Flr det är han ju ändå mestadels av tiden?

Vi har tillbringat tre dagar och jag en natt på sjukhuset den här gången.  Jag vet att det inte är mycket men öbdå väldigt påfrestande psykiskt. Att bara vara, lyssna på hans andetag. Bättre, sämre? Se på tv, försöker underhålla en son som är så uttråkad att han flirtar med allt som kommer innanför dörren ich kastar lystna blickar eftet dem när de går.  Hur får man det barnet att vara tillfreds? Det går inte. Jag känner mig som en dålig mamma. 

Nu sitter vi här igen. Elvin är som en gutaperkaboll över britsen ich gör saker han inte klarar i vanliga fall.  En god sak vår vistelse på sjukhuset fört med sig, han har lärt sig en massa nya trix... 

Puss&kram

onsdag 16 oktober 2013

En liten mentalt härdsmälta ikväll

Nu börjar tankarna simma runt, dom vet ju inte riktigt vad det är i Elvins huvud så har dom rätt om att det är så "lindrigt" lr gissar som bara och vi sväljer betet med hull och hår? Vi är båda förvirrad och fundersamma. Kanske blir det bättre när vi har fått prata med sjukgymnasten, kanske blir svaren tydligare då?

Nille vill ha svaren visuellt, en nedritat förklaring över händelseförloppet och hur det ligger till nu. Jag vet inte vad jag behöver.  Lr hur jag behöver det.

Mitt hjärta värker i alla fall för Elvin och att han måste leva med det resten av sitt liv, min lilla tröst är att han inte vet något annat.

Jag har även mycket känslor kring vad det senaste året gett, och tagit.  Och det börjar gå upp för mig att jag inte alls har rett ut mig själv så mycket som jag trodde jag gjort. Mycket som fortfarande måste manglas ut, om och om igen. Tyvärr tas det ut över andra som själva har tillräckligt att tänka på. 

Vi har haft sån tur med Elvin och allt skulle kunna vara så mycket värre. Jag har mer att skriva men just nu är det för mycket. Och det jag skulle vilja få ur mig får aldrig misstolkas och såra andra. Så jag tänkte skriva ner och publicera när tiden är bättre. Oj det vart ju inte så mycket bättre haha. Det låter som värsta dommedagsprofetsian men det är det verkligen inte :0p

Och dagen, fram till vi fick härligt besök, sög! Elvin har vart klängig och småirriterad för attv han inte får stå. Han har gjort massiva försöka att på egen hand ställa sig upp. På kvällen gav jag/vi upp för en stund och ungen sken som en sol. Han stod och hoppade och ville inte vara stilla för en sekund. Jag saknar gåstolen...

Puss&kram

tisdag 15 oktober 2013

Provsvar

Idag var vi inne på neomattagningen och Elvin fick en checkup. Vi fick även provsvaren. Dom var inte dom bästa men heller inte dom värsta, långt ifrån.

Elvin har ett hålrum i hjärnan,  ganska stort, som har en cysta som är vätskefylld. En del av hans hjärna är död och begraven. Har vi tur kommer hans hjärnbanor att programera om sig och konsekvenserna inte blir så stora. Har vi inte det kommer det att krävas lite mer arbete. Vi vet inte om han kommer att få problem med att gå, han är i dagsläget stel i benet som kan leda till svårigheter i framtiden. Men han har och kommer inte att få några  mentala utvecklingsproblem.  Men eventuellt ett visst funktionshinder.

Men läkaren var jättenöjd med hur han är och hur fint han utvecklas.  Problemet nu är att han inte "får" gå omkring för mycket för att undvika att anstränga benet tills kroppen är redo utan han ska ligga på golvet å jobba där? ! Lycka till.  Haha

Puss&kram

lördag 12 oktober 2013

Neo

Nu har vi äntligen fått tid på neo för ... nått. Det står inte om det är för MR resultat lr undersökning. Dom hsr i alla fall ingen framförhållning.  Fick kallelsen igår, fredag,  och tiden är på tisdag.

Ja det är väl det. Ja Elvin daggmaskar sig massor nu haha. Han är så fin. Jag och Nille pratade om hur vi ser fram emot att få gå och hålla honom i handen. Men en viss oro för alla våra saker här hemma :0p

Puss&kram

torsdag 10 oktober 2013

Fladderbarn :D

Igår var en dag som vilken annan. Vi har hos mamma på lite tillistid och Elvin for omkring i gåstolen. Mystid och en skön dag.

Nille hittade en bokylla som han ville att vi skulle åka och titta på. Vilket resulterade i att vi köpte dom :0p ovanligt för att vara vi haha.

Sen skulle vi göra Elvins nattrutin. Han fick mysa lite i sofan för att tagga ner. Sen ner i sängen. Jag lämnade honom där, som vi brukar, och klev iväg för att fixa lite. Nille kommer tillbaka efter att lämnat släpet och går för att säga godnatt till Lillgrisen. Han sover inte. Jag går oxå in för att mysa lite innan natten. Elvin ligger och flaxar runt. Han har ett stort leende på läpparna och far omkring från mage till rygg och flyttar sig runt i sängen rätt bra på drt sättet. Sen lägger nille nappen som lockbete. Elvin börjar som han gjort sen rullar han över på magen och börjar daggmaska sig framåt, upp med rumpan i vädret och rulla över det i resten av kroppen. Sötnöt.

Han höll på i typ en halvtimme haha. Vi hade en så mysig kväll. Och efter många om och men kom hsn slutligen till ro och sov till 5.30.

Vi har världens finaste son. Nu är det bara att vänta och se om det va en engångsförelteelse lr om han fortsätter.
Vi har fortfarande inte hört något från MR och jag börjar bli irriterad.

Puss&kram 

måndag 30 september 2013

Att våga sörja

Ja det var smden meningen som fick det att brista för mig igår. Det var en artikel i "Föräldrar & Barn" som jag råkade slå upp igår nör jag letade igenom gammalt skräp. Tidningen var från i sommras men den har hamnat underst någon stans och jag har inte fått läsa den. Och just fick jag upp en artikel om prematuren sigge. Och sigges föräldrar hade gett ex antal råd till föräldrar i samma situation. Jag bockade av dem som jag läste och vi hade gjort det mesta på listan.  Det som fick mig att brista var att våga sörja den delen av graviditeten som man mist.

Jag vet att jag skrivit om det förut men ändå känns det som att jag inte fått sörja klart. Det finns människor som säger att man ska vara glad för att kroppen inte fick ta lika mycket stryk, att det inte vart så jobbig förlossning för att bebisen var så liten och massa annat. Det är inte själva framkomsten av bebisen som är den mest smärtsamma utan öppningsskedet som alla kvinnor går igenom oavsett storlek på bebis! Det smärsammaste är värkarna och det ska aldrig tas ifrån en kvinna som har genomgått en förlossning, oavsett om bebisen vägrr 100g lr 5kg. Va förstående mot varnadra för smärtan ich sorgen kanske finns under ytan och vi måste få sörja och få göra det utan att bli ifrågasatt varför.

Jag sörjer min missade graviditet, jag sörjer att jag inte fick uppleva det måbga kvinnor klagar över. Jag sörjet att jag inte fått bli stor och less på att vagga fram. Men i slutändan är jag väldigt lycklig över att jag fick ta med mig Elvin och Nille hem och leva vårt familjeliv tillsammans.

Puss&kram

onsdag 25 september 2013

Väntan

Ja det är väl där vi befinner oss just nu. Vi väntar på svar från MR. Det gick jättebra när dom sövde Elvin,  han var lika envis som vanligt och vägrade somna haha. Men det kl känndes ändå bra och det gick fort. Han var en mönster patient som vaknade, åt och kissade fort som attan så vi var klara kl11. Då fick vi gå en vända till neomattagningen för att ta ett stygn som satt kvar i naveln efter katetern. Det var tydligen ett svårt stygn att få väck och det satt en bit kvar från ett annat stygn.

Det känns som att jag inte har haft tid att fundera så mycket på vad provsvaret skulle kunna vara utan det är bara att vänta.

Vi har fullt upp med massor av höstbestyr. Kokat äpplemos till Elvin, sockerfritt och utan konserveringsmedel. Har även hunnit göra äppledricka som vart supergott.

Elvin sitter helt på egen hand och lutar sig gärna framåt för att nå allt och drattar fram och blir liggande på mage, missnöjd.  Vill gärna att han vill vara på golvet och det går sakta men säkert åt det hållet. Han älskar gåstolen och friheten han får i den. Svårt att inte ge honom det.

Maten går bättre och bättre oxå och vi börjar få in en dagsrutin med mat och sovande. Han är en finsmakare och vill bara ha den dyra burkmaten haha.  Men nu äter han välling, gröt och vanlig mat.

Puss&kram

torsdag 12 september 2013

MR och söva

Vi har väntat i månader på att få en tid för Elvin och MR och nu äntligen har vi fått det. Och snart så nu sätter de nerverna igång aitt arbete och kommer väl att jobba övertid tills vi sitter säkert på andra sidan.

Vi ska mer lr mindre spendera hela nästa tisdag på avd 45 på sjukhuset.  Han ska sövas och röntgas och jag hoppas att det göra "ordentligt" så vu slipper alla dessa nerver ett tag framöver. Jag vill ha ett svar om något är på tok lr om vi kan slappna av ett tag.

Elvin mår bra och utvecklas som han ska tror jag.  Han älskar sin gåstol haha och blrjar bli lite farlig :0p
Han dregglar på som neagarafallet och endast två små tabdsebissingar har kikat fram i underkäken.  Men gud så söt han är.  Han gillar fortfarande inte att ligga på golvet och än mindre på mage. Han kommer nog inte krypa haha.

Han är vääääldigt bestämd och jag bävar för vart hans humör och temperament kommer att ta vår lilla familj i framtiden.

Puss&kram

fredag 30 augusti 2013

Lotter

Livet är lite av ett lotteri. Jag och nille har lite över ett år sett oss lyckligt lottade. För det första var inte en bebis med i våra planer. Men Elvin var beslutsam redan som en spermie :0p och han bestämde att vi skulle bli hans föräldrar. För hade det inte blivit bebis den gången hande vi ju aldrig fått träffa elvin. Visserligen hade vi inte vetat om honom och så småningom, om vi drar vinstlotten, fått träffa ett annat knyte.

Vi vart lottade att få Elvin tidigare än beräknat,  lr så bestämde han sig för att redan då är det hans vilja som ska fram haha. Jag och nille har hela tiden sagt att vi fick en vinst med vår tid på sjukhuset och skulle inte byta det mot något. Jo mot en enda sak, att elvin sluppit ain tuffa start i livet. Men vi vet inte om han kommer att få några men så kanske han aldrig kommer att bry sig.

Vi är lyckligt lottade. Jag och nille träffades på hmmm ett ovanligt, aningen korkat och i vissa fall livsfarligt sätt.  Han kom hem till mig i övik den andre maj efter en lååång oxh blöt kväll kl 4 på morgonen. Full som en ... men charmig som få. Jag hade en backuppplan om nått skulle gå snett. Nina, grannen viste om att han skulle komma så bara dunka i väggen om det sket sig. Naivt jag vet men det sket sig inte.   Nille sitter i soffan jag på kanten i mitt nattlinne osminkad och ingen stans att gömma mig. Han fågar om gan får sova här. Jag säger ja och han kollar på mig förvånat. Han flyttade aldrig ut efter den natten haha.

Jag vet att många inte tror på ödet, det stora lotteriet lr vad man nu vill kalla det. Men jag gör det mer och mer. Jag såg så många få sina perfekta söta bebisar och statistiken att nått skulle gå fel för någon bara ökade. Varför skulle vi få det "lätt" och ju mer tuden gick funderar jag över, faktiskt, om han skulle komma för tidigt. Och när jag väl släppte och slappnande av satte det igång.

Vi hade tur, långt om länge fick vi hem vår guldklimp. Alla får inte det. Livet är orättvist lotteriet suger och alla får inte vinstlotten. Alla gånger vet man inte om det lr inte men ibland känns det i hjärtat och hela själen om man vunnit lr inte.

"Elvin jag älskar dig av hela mitt hjärta.
Jag älskar dig runt hela planeten,
och genom hela galaxen.
Elvin jag älskar dig över hela universum.
Och vet du. Universum är oändligt och det är så mycket som mamma älskar dig.
Oändligt mycket."

Puss&kram från en lyckligt lottad mamma som känner med hela hjärtat på de som får en nitlott.

fredag 16 augusti 2013

Ögonmottagningen

I förrgår fick jag ett samtal från Ögonmottagningen som undrade om jaf kunde komma med elvin på en undersökning på torsdag kl 15. Ja sa jag det är inga problem.  Inget mer om det utan vi bokade in de. Sen började jag fundera övet vad det var vi skulle göra. Sist vi var hos ögon var det droppar som förstorade pupiller och tänger som tvingade upp ögat för undersökning. Uch jag ville inte det igen för elvin så jag vart lite orolig och nervös. Osså till ny mottagning med ny personal som vi inte känner. Som tur är fick jag några lugnande ord från L som vi käkade lunch med igår.

När jag och elvin åkte till sjukhuset gjorde vi det vi skulle och fick sitta och vänta på Ögonmottagningen i deras barnrum. Sen kommer det en glad dam och hämtar oss till ett rum utrustat för barn med leksaker och förglada saker. Efter att hon sagt sitt namn frågade hon om elvin verkligen var prematur för det syntes verkligen inte. Sen började hon underökningen och hon verkade jättenöjd med honom.  Det visade sig vara för skelning som elvin skulle undersökas så mitt hjärta vart glatt överraskat.

Hon var jättetrevlig och vi hoppas vi får henne nästa gång oxå.

Jag är så glad att det går framåt och att vi har en så underbar son som verkligen förgyller vardagen, även om jag har en viss oro kring hans vilja av diamant haha. Det ska bli intressant att se vad för individ som växer fram ur det jätteleendet i kombination med viljan. Vem kommer att vinna striden. Det "enda" jag vill är att vi uppfostrar en son som vi med stolthet ser gå genom livet, att vi gör vårt bäst jobb för en självständig och gott uppfostrad man. Allt annat får vi ta som det kommer efter hand.

Puss&kram

söndag 4 augusti 2013

Nya tider

sommaren bara flyger förbi och tiden till att skriva och fundera verkar inte finnas. Jag har gjort ett fotoalbum till Elvin om hans tid på sjukhuset och fram till att vi flyttade ner till skövde. Det var jobbigt att behöva titta tillbx på alla bilderna och försöka att minnas allt som har hänt kring den bilden. Men även att jag inte minns bebisen på bilderna, det känns inte längre som Elvin. Men det ska bli riktigt kul att ha ett album att hålla och titta i och inte behöva solla igenom 3000 bilder varje gång vi vill se och minnas. 

Idag när vi var på mediamarkt och Elvin gnagde på mitt finger och rätt som det är så gör det ont i fingret. Vi kikar in i hans mun och där finns två tandsprickor i nedre käken :D mammas stora kille. Och nu sitter han och tvingar Nille att mata honom yoghurten ur muggen så att han får dricka och inte bli matat med sked. Oh nej han är inte bestämd...

Vi väntar fortfarande på nästa tid på neo och på att göra röntgen på hjärnan. Jag blir lite orolig när jag inte vet om allt är okej lr om vi måste vara oroliga. 

Vi har lite problem med värmen här. Elvin vantrivs nått förfärligt.Han vill knappt ha blöjan för att den är för varm. Han vill inte gärna ligga ner heller utan står mer och mer med vår hjälp, vi har köpt en hoppgunga och den verkar vara en hit. 

Jag har så svårt att se Elvin som han är, han är ju åtta månader men jag ser honom som sex. Jag vet att han ligger bra till ibland och kanske lite efter annars. Han snattrar på som en liten galning och jag tycker nog att han försöker att svara när vi pratar lr argumentera emot haha.

Han ör redig och har börjat sätta in tutten i munnen på egen hand, han gnager även på den som en tok. BTW så gnager han som en tok på allt. Särskilt allt som är tyg och jag börjar smått undra om han kommer att hosta upp en tygboll snart haha.

Jag har fyllt 30 och har börjat fundera mycket på framtiden och särskilt hur vi vill göra med Elvins förskoletid och känsligheten mot infektioner. Jag vill inte att han ska börja förrän han är dryga tre. Jag och Nille har nog börjat arbeta fram en plan på hur vi ska lösa det. Jag ska jobba mot att börja plugga igen i februari och vi får se hur vi ska lösa det hela. 

Nej nu ska jag gå och njuta av den avsvalnande sommarkvällen och grilla en korv lr två tillsammans med familjen. 

 

fredag 12 juli 2013

Jösses!

Ska det vara såååå svårt att byta mailaddeess till blogge?! Hae surtit i flera timmar och försökt. Nu har jaf äntligen lyckats så nu kommer det förhoppningsvis blir lite mer inlägg i framtiden.
Men nu ska jag gå och sova!!!! Vilken pers det har varit. Men nu är jag glad :0)

Puss&kram

onsdag 19 juni 2013

det Är mycket som hÄnder hÄr. jag har en lÅnemobil som jag inte alls kommer Överens med haha sÅ inlÄgget ser lite muppigt ut.

vi vart ju kallade pÅ hjÄrnulrtaljud och var pÅ det i mÅndags. han viste inget han som gjorde undersÖkningen. vilken sida, vad ska jag leta efter mm. vÄldigt fÖrtroebdeingivande. men men det kÄndes ÄndÅ bra att dom gjorde ett eget. fÅr se om vi fÅr nÅgot svar pÅ det.

vi var Även pÅ babysim hag och elvin. det verkade han gilla massor sÅ det blir nog fler gÅnger. det Är sÅÅÅ skÖnt att se att elvin Är tillbaka efter Öroninflamationen och att det Åter igen bÖrjar hÄnda saker i utvecklingen. han blir.bara starkare och strarkare sÅ att han snart sitter sjÄlv. han tar saker nu och fÖr dom till munnen  och bÖrjar upptÄcka sina fÖtter.

han Älskar mat men mest frukt, grÖt suger och den gÅr inte ens ner med fruktpure pÅ haha. han sollar pÅ nÅgot sÄtt sÅ grÖten kommer ut igen.
nÄr vi var pÅ neo sa dom att maten rÄknas frÅn fÖdseln och inte korreÅldern  sÅ nu bÖrjar vi experimentera allt mer och ska i veckan testa riktig mat. det blit spÄnnande och se den reaktionen.

och det dÄr med att inte kÄka mejeriprodukter funkar inte riktigt... glass Är bara sÅÅÅÅ gott och elvin blir skogstokig om han inte fÅr smaka nÄr vi Äter.

onsdag 12 juni 2013

tisdag 11 juni 2013

Nästan panik och en otrevlig påminnelse

Jag var på Cellprov idag, första gången någon tittade där sen förlossningen. Jag trodde inte att jag skulle få sån flashback och nästan börja gråta i stolen. Svett och hjärtat rusade. Jaja nu är det överstökat och jag kan gå vidare.

Puss&kram

söndag 9 juni 2013

Lite bilder

Nille som bär elvin i sjal när vi är ute och sparkar boll i trädgården.

Jag som myser med elvin i solen. Han är så fin i sin keps.

Vi är ute på promenad i skogen och jag posar som för värsta katalog bilden haha.

jösses

hmm tiden flyger och ett gott tecken på att jag mår bra. Jag hinner inte riktigt med att skriva, filosofera, älta och tänka för mycket på något just nu. Delvis har Elvin vart krasslig i snart en veckas tid, troligen öroninflammation i kombo med förkylningen vi har haft. Inte kul och många vaknätter och promenader i huset den senaste veckan.

Nu verkar det, peppar peppar, vara på bättringsvägar.

Vi var på neo i tisdags och det känns bra. vi fick bland annat hjälp med Elvins då dåliga humör, vi var där efter att jag vart vaken en hel natt med honom. Bara gått omkring och inte ens kunnat sitta ner för att då började han skrika. Vi fick n bra förklaring, men tyvärr vart neobesöket första riktiga upplevelsen på ett upprört barn och han skrek sig igenom halva besöket tills han fick alvedon. Då vart han på betydligt bättre humör. Vi träffade sjukgymnasten, hon kunde dock inte göra nått med honom för att han var så känslig. Doktorn gick igenom honom och förklarade på ytterligare ett sätt vad det är som pågår i Elvins hjärna efter blödningen.

Men det känns tryggt och vi har redan fått tid för nytt ultraljud av hjärnan. Vi har även ett återbesök inplanerat i mitten av sommaren för att dom ska ha koll på honom.

Annars så tyckte dom att han såg fin ut och verkade utvecklas som han skulle. Vi fick lite råd och tips på olika saker och dom räknar maten från den dagen han föddes och inte korreålder. Så nu har vi även börjat med lite olika fruktpuréer, gröt och idag även lite juice för att få honom att dricka lite vätska, vatten är tydligen ingen hitt men det var päronjuice haha.

Nej nu är de bäst att jag går och nanar för i morgon ska jag till mvc på cellprov och Elvin ska till bvc för besiktning av bvcdoktorn. Ska även försöka hinna med lite mer emellan.

Blir ett tråkigt inlägg utan bilder men jag looovar att fixa det snart.

      

lördag 1 juni 2013

Frågetecken

Jag undrar vad mitt lilla hjärtegryn håller på med här haha. Han somnade i sin säng och vevade med armarna och fick tag i skruven, den funkar tydligen som gos. (Bildtext)

Jag har inte riktigt orkat skriva något på ett tag, vet inte riktige vad jag ska skriva hellre lr jo vi fick avslag på Elvins försäkringa, ingen större överraskning kanske med ack så bittert bara för att han är prematur. 

Nej nu ska jag sova lite.

onsdag 22 maj 2013

Neo?

Ringde till neo i Skövde igår för att höra om dom hade några planer för Elvin. Damen jag pratade med visste inget alls om honom. Toppen. Men det verkar i alla fall som vi ska få neo och att det blir en plan. Vi ska få träffa läkare och sjukgymnast.

Vi får se vad som händer, känns lite oroväckande att dom inte hade nån aning om honom men annars bra. Håller tummarna. 

I morgon kommer nilles mamma å ska stanna ett par dagar.  Får se vad vi kan hitta på.

Elvin blir 6 månader på lördag och jag undrar vart tiden tog vägen?! Mycket har hänt och än är inte resan över på långa vägar. Nästa steg är nog mest mitt, jag måste bestämma mig för om jag ska kämpa för mjölken lr inte. Men jag är verkligen inte redo. Jag vill att det ska vara mitt och Elvins beslut inte min kropps. Den har redan fattat beslutet som fått konsekvenser och nu vill jag ha sista ordet!

Jag kan inte hjälpa att känna som att mjölkbristen är ett nederlag, jag vill noga påpeka att det är vad JAG känner om MIN mjölk inte om någon annans! På ett sätt är det lite skönt med ersättningen, någon annan kan ta matningen och få njuta av lite tid med Elvin, å jag kan slippa Elvinfisarna som verkligen är döden. Haha.

Jaja. Nu har jag massor jag borde ta tag i. Får se om jag orkar.

Puss&kram

söndag 19 maj 2013

Massa upp

Haha det betyder inte att jag har gått upp i vikt utan att jag mår bättre och bättre. Liver känns betydligt lättare, även om saker på vägen är jobbiga. Faktiskt går det bättre än väntat med att bo hos päronen.

Elvin har varit på bvc, vi får se hur det går har fått en läkartid för besiktning haha. Annars har allr gått sååå fort med Elvins utveckling och huvudet blir bara stadigare och stadigare. Han halvkryper/pressar sig framåt med benen. Han tjattrar massor och han verkar trivas riktigt bra.

Vi har haft ett litet "bakslag" genom att mjölken inte riltigt räcker till för tillfället, jag hoppas att det är för att han behöver mer mat och att det ökar igen. Bara att ge lite ersättning och hålla tummarna och kämpa på.

Vi har besökt gammelfarmor och myst och fikat. Det känns så skönt att inte behöva stressa igen allt och iväg till tåget. 

Puss&kram

tisdag 14 maj 2013

Bvc

Nu ska här testas ett nytt bvc. Har hört massa olika om det så vi får se om jag lyckas hålla mig neutral utan förutfattade meningar.

torsdag 9 maj 2013

Mycket på g

Det händer massor här. Elvin förändras varje dag som går och blir starkare.
Vi har kommit fram till att han inte gillar att ligga på mage på plan yta men att han gillar att flyga. :0)

Han har även suttit i matstolen för första gången. Aningen vingligt men ack så fint.

Jag hittade en ny prematurförening som jag ska se om jag kan kontakta och börja virka bläckfiskar. Dom anordnar även prematurträffar och nästa är i gbg nästa helg. Ska se om man kan få följa. Vill verkligen få träffa fler som vi.

Puss&kram

onsdag 8 maj 2013

Uppdatering

Vår nya älskling med vår lite äldre älskling i :0)

Å ja osså Elvins första nyssnor :D

Jag vet lite rubbad mamma tihi

Oj länge sedan sist

Vi har haft fullt upp med flytten och städ och att känna en viss förlust av allt det bra med övik. Jag jublade när vi lämnade nycklarna till lghten, för där fanns det ingen kärlek. Jag var och vaccinerade elvin i torsdags och fick prata med läkaren där om bla ultraljudet.  Jag fattar ingenting och känner att jag håller tummarna för att vi får veta mer och bättre förklat i skövde.  Jag vet inte vad jag vill höra där,  självklart vore drömmen att allt är bra men det kanske kommer något oförutsett för det känns lite som att övik inte har haft hela koll. Jag är lite orolig. 

Ja ja.

Jöases nu gick det två dagar till. Haha första delen skrevs i måndags nu är det onsdag.

Vi har haft fullt upp med att organisera liv och bohag.  Vi har även varit och köpt en ny fin vagn, brio smile. Såååå fin och än är jag väldigt nöjd. Jag har även gjort en sittdyna till den här så det blir lite mysigare för Elvin.

Vi var på stan igår, Elvin vart skitsur. Jag trodde han var hungrig och gick till amningsrummet, faktisk helt okej ställe på maxi. Men han bara fortsatte skrika så jag slet av honom byxorna å då tystnade han. Sen fick jag inte sätta på dom igen. Han ville inte hellre ha filten på sig. Måste vara tokvarmt tyckte han. Jaja blir att experimentera i sommar med hur mycket kläder han behöver.

Ska lägga till en fin bild på nya tillskottet med hjärtat i senare.

Puss&kram

lördag 27 april 2013

Amning

Det är ju åter igen en diskussion om offentliga amnimg och mammans rättigheter till att amma vart man vill. Jag har alltid varit för det, och är det till viss del fortfarande, men jag börjar tänka mer och mer på Elvins rättigheter. Rättigheter till lugn matstund och ett hälsosamt matställe. Bebisar är infektionskänsliga, även fullgångna,  och jag ser Elvins rättigheter som mycket viktigare än mina. Vi fick rådet att vara extra försiktiga med Elvin det första halvåret, det sa vi skulle ta med oss om det vart flera barn också.

Vill man amma offentliga så borde man får göra det, men tänk även ett steg längre och sätt barnwts säkerhet först.

Puss&kram

5 månader och lite till

Vi har sån tur. Vårt hjärtegryn lever och frodas. Alla har inte samma tur.  Jag vet inte varför jag plågar mig själv med att läsa den andra bloggen,  jag går i tusen bitar varje gång,  men jag måste. Jag känner så med henne och hatar hur orättvist det kan vara. 

5månader och Elvin mår bra. Jag kan inte få nog av hur fin han är, hur varje ny sak han gör får mitt hjärta att värka av stolthet.  Det gör ont att andra inte får den chansen.

Jag tänker mycket på mina rädslor, som jag inte är beredd att dela med mig av än, och hur jag inte vill att de ska styra beslut och framtiden. Jag laddade ner liberos app om utveckling, tips och råd. Det stod att Elvin är 5 månader, det är ju inte sant och det går inte att justera. Det är inte rättvist, fast många av beskrivningarna där passar in på honom.
Jag kollade tillbaka och läste om alla veckors graviditet jag missat. Det gör fortfarande ont och jag måste på något sätt komma över förlusten.

Så en bra dag sluta med tårar och smärta, men inte bara min. Men jag är i grunden lycklig, lycklig över Nille, Elvin och vårat nya liv och framtid.

Puss&kram

onsdag 24 april 2013

Jobbigt och tankvärt

Jag tyckte att det var jobbigt att få föräldrtidningar med rosiga,  perfekt bebisar på framsidan när vi var på sjukhuset. Lite av en smäll på käften. Sen ringde goboken å tjatade. Men vi hade det inte värst, vår son klarade sig ut från sjukhuset. 

Bloggen jag läser vars son föddes samma dag som elvin men dog för ett par veckor sedan,hon fick ett samtal från goboken idag när hon satt på bussen.  Dom grattade henne till bebisen och att det måste vara skönt att få komma hem.  Hon stammade fram att hennes barn var dött och begravet och sa att dpm skulle se till att ta bort henne från deras lista. Får dom jävla försäljarna förstöra så?! Jag fattar att merparten föräldrar inte tycker att det är ett problem,  men för oss där utgången är osäker lr livet går åt helvete svider detta beteende nått jävulskt. Vänta tills propagandan ni skickar med i påsarna är besvarade innan ni trakasserar oss.

Jag lider med bloggaren som ständigt blir påmind om något hon borde få bearbeta i son tid.

Puss&kram

Sjal för nära barn

Experimentera lite å testar nya saker för att kunna bära Elvin så bra som möjligt. Fick ett jättefint tyg av nilles mormor.  Det splittrad jag på mitten och fick det ihopsytt till en längd.

För att slippa knyta använder jag ringlås. Tyget är lite stretch i och Elvin verkar trivas i den.


En hemlighet

Jag ska berätta en hemlighet, jag har aldrig under hela Elvins vårdtid eller efteråt ställt mig frågan varför just oss, vad har vi gjort för att förtjäna det här? Inte så att jag anser att vi gjort något orätt eller något som lett till att han kom tidigt. Men jag har under hela graviditeten "kalkylerat" risken för att något borde gå fel. Många kanske gör det, men jag har haft känningar av att... Många, de flesta, med barn runt om oss har fått så perfekta bebisar i rätt tid utan större komplikationer, som det pratats om i alla fall. Det måste ju gå fel någon stans sådan är verkligheten. I de tankarna kom inte Elvins allt för tidiga entré som en jätteöverraskning. Jag hade det på känn att vi var dom, dom som inte allt skulle gå "perfekt" och enligt planerna för. 

Jag är inte bitter över det, vi har fått massa bonustid med våran fantastiska son. Fått se honom utvecklas som de flesta andra föräldrar bara ligger och fantiserar om på kvällarna "vad händer där inne i magen, vad utvecklas nu?" Vi fick se de sista veckorna av graviditeten, även om vi hade föredragit att han valt att stanna där inne åtminstone till vecka 32 då allt blir lite lättare för barnet. 

Jag hade just börjat slappna av i graviditeten, allt flöt på bra, bebisen växte och på lördagen när vi ska ut till v-hus och precis kör ut från vår parkering vänder jag mig till Nille och säger "De är verkligen lyxigt att slippa mensen" med ett stort leende på läpparna och tankar om en skön fortsatt graviditet. Men icke. Ett par timmar senare gick vattnet å ut kom Elvin med buller och bong. 

Jag säger jämt att det är skönt att ha en prematur på så sätt att det inte finns någon att jämföra honom med. Jag tror att mång föräldrar jämför sina barn medvetet eller omedvetet med hur andras utvecklas. Jag gör det oxå har jag kommit fram till, även om det är lite svårare. Fast jag ser nog allt med lite skygglappar mot alla andra runt om oss. Elvin är 5 månader och ser ut som en 2.5 månader bebis, vilken han egentligen är. Men han är så fin och så smart och så utvecklad haha... Jag ser honom precis som alla andra ser sina barn, unika speciella och perfekta varelser som är det bästa som har hänt. Han är bäst på planeten helt enkelt(precis som alla andras bara är) och han slår alla andra barn med hästlängder :D

Vi ska ju flytta, det är ingen hemlighet, och förberedelserna går stadigt framåt och tiden bara skenar iväg. Men innan vi flyttar är det saker som måste klaras av, byte av sjukhus, journaler som ska skickas rätt, fundera över vilken vårdcentral och bvc Elvin ska vara inskriven på. Många saker som måste tänkas över. Jag vill att Elvin ska få en bättre och mer kontrollerad efter"vård" än vad han har i dagsläget. Jag är inte nöjd med vad övik har gjort än så länge. Inga kontroller av järnvärden lr hur övriga värden ser ut. Vill bara skrika att dom ska ta min son på allvar och inte bara sortera honom bland "tillväxtbarnen" så som dom gjorde när vi kom tillbaka till Övik.  

Vi ska även iväg ner till Sundsvall och göra ett hjärnultraljud för att kolla att gångarna inte har växt lr vad det nu är som händer, lr inte borde hända där inne. Vi har även ett läkarbesök på barnmottagningen i övik. Ett bra avslut på resan här uppe kanske men en väääldigt stressig sista vecka innan vi beger oss söder över. 

Jag är evigt tacksam för mina föräldrar som tar sig tid för att komma upp och hjälpa till med flytten och Nilles mamma som följer med till Sundsvall på tisdag. Vet inte riktigt hur vi skulle klara av livet utan allt stöd som finns runt om. Jag är glad att vi flyttar från ett näste till ett annat. Hjälp finns bara en fråga bort.

När vi kommer ner till Skövde ska vi ta tag i rutiner, sova äta så vidare. Vi ska ävern börja provsmaka lite  wiiii. Undrar vad som ska få bli första provet. Det är också något jag funderar över, när är det dax för det? Hmm får leta vidare. 

Nu ska jag fixa middag och packa lite till, även fortsätta att titta på det lilla undret som ligger och sparkar av sig fliten.




lördag 20 april 2013

Jäkla järn

Min lilla prematur har järntillskott, det sabbar hans mage totalt. Som tur är blir han i alla fall lös, men det är så fränt mot hans hud.
Funderar på om det finns något som lugnar magen.

fredag 19 april 2013

Bvc en regning dag

Elvin fick sin tredje vaccinering igår,  det hade räckt om han vart fullgången men prematurer ska ha fyra. Sista blir om ett halvår. Uch jag blir så spänd. Men han fick socker så det underlättade väldigt.

Men stackarn mådde inge vidare reaten av dagen och vi inte alls vara ensam nått. Jag fick vara lite uppfinningsrik å knöt  två sjalarna i x-ringsjalsmönster. Där satt Elvin så mysigt. 

Han är i alla fall nästan 60 cm lång och väger ca 5.5 kg. Fattar inte att han växer så fint. Han ligger bra på den korrigerade kurvan. Jag har varit orolig för hans huvud efter blödningen, växer det för fort kan det var ett tecken på att något är fel. Och ett tag var dom kass på att mäta hans huvud. Nu ligger han lite över kurvan men inge mycke, 40.5 cm.

Vi funderar på om han börjar få tänder lr början till början.  Elvin vill gärna gnaga på våra fingrar och mindre sköna ställen på mig. Tror det börjar klia i tandköttet. Jag hoppas inte.

Nu är det ett besök till s-vall, för hjärnultraljud, och ett till barnmot. Håller tummarna för neo i Skövde så kanske det kontrolleras lite bättre.  Bara en enda gång sen vi for hem har dom tagit prover på honom å då för att vi bad om det. 

Jaja nu är det fint väder och vi ska ut till v-hus en sväng med lite skit haha.

söndag 14 april 2013

Närheten

Jag har haft en del funderingar kring hur mycket närheten som är "nyttig" för Elvin.  Låter kanske fånigt men jag hör så mycket olika.  Vi försökte i början, när vi kom hem,  att han skulle sova i sin säng han var ju van vid det. Men jag hade jättesvårt att bara låta honom ligga där ensam å kall. Han va ju varken eller men det kändes så. Oftast så var det, och är fortfarande,  nille som nattar Elvin jag kan inte färmå mig till att lägga honom i sängen när det finns chansen till mer mys i soffan. Fortfarande är varje stund dyrbar.  

Men Elvin är duktig på att ligga i sin säng,  han kan ligga vaken å filosofera ett bra tag men inget gnäll, och så småningom somnar han.  Sen är det dags för amning,  nu mera liggandes i sängen. Och vi somnar så mysigt tillsammans. Ibland vaknar jag av att Elvin är rastlös och jag försöker lägga honom i sin säng.  Det brukar sluta med att han somnar på min mage, så som vi gjorde på sjukhuset.  Han ligger så på mig nu. Jag älskar den närheten och jag behöver den. Ibland turas vi om på nätterna att ha honom så, det hjälper mot nästäppan, och jag sover lugnt när jag känner honom andas. 

Vissa tycker det är för mycket närheten vi ger honom och att han kanske kommer få svårt med självständigheten.  Men jag såg en barnpsykolog prata om det på tv. Mycket närheten för spädbarn ger dem trygghet och ro att växa och utvecklas.  De behöver inte vara i flyktläge och ligga och spana efter faror. Närhetsbarnens kroppar kan koncentrera sig på utveckling. 
Jag tror på det, Elvin växer så det knakar och utvecklas bra,  och fortsätter med massa mystid varvet med mag/motionstid på Elvins matta.
Jag skiter nog i vad andra tycker och gör som jag vill,  precis som jag tycker alla andra borde göra (när det gäller vettiga saker).
Puss&kram


fredag 12 april 2013

Kuriosa om Elvins stjärntecken

Elvin har även fått ett ledmotiv i mitt huvud. Kommer ni ihåg bertsången lr "älskade ängel"? Jag har bytt lite så det blir "älskade Elvin dut tudut, för du är sann tudut" för jag måste fortfarande tal om för mig själv att han är sann i all sin magiska prakt, tihi.



tisdag 9 april 2013

Tankvärt

Det här har med hela föräldraskapet att göra. Jag sitter och kollar på nyhetsmorgon på tv4. Dom har ett inslag om en bok "Hormoner och hemorrojder, sanningen om småbarnslivet". Jag har inte läst den än, men tänker göra det, men gillar verkligen allt författarna pratar om. Sanningen som flertalet småbarnsföräldrar dumpas i. Vi gjorde inte så mycket "forskning" kring vår graviditet, läste mest det som mvc föreslog och knappt det. Nille fick "grattis du ska bli pappa" av mig. 


Den läste vi båda och skrattade gott åt. En bra förberedelse med äkta känslor. Ett av passagerna där var sååå träffsäkert, alla som känner nille vet hur mycket han älskade sin blå volvo 360, hur illa det än var med den bilen verkade hans rosenskimmer aldrig försvinna där. I alla fall så står det ungefär i boken " vi ska ta med oss vår nya bebis hem. I sjukhusgaraget står vår gamla volvo 360. Har ni försökt att sätta in ett babyskydd i en volvo 360. Det går inte, säkerhetsbältena är för korta." När vi läste det tillsammans drog vi på smilbanden och det vart en annan bil. 



Men i alla fall vi har, och i synnerhet jag, haft turen att ha brutalt ärliga vänner med barn omkring oss. Vänner som inte kunnat eller inte velat hålla uppe fasaden av de perfekta spädbarnstiden. Jag är så glad över det. Vi har fått höra "jag vill sova och ibland vill jag bara..." "mina bröstvårtor är som köttslamsor, är det okej att bebisen käkar mitt blod?" Men allt vi har fått höra är med kärlek i bakgrunden. Brutal ärlighet. Jag tror att det var min syster som sa att hon slutade läsa många bloggar efter att hon blev mamma, bloggar som först känts som en hjälp, men sedan förvandlades till dåligt samvete. Dåligt samvete över att inte hinna eller orka baka 6 sorter cup cakes före lunchen, städa hela lägenheten två gånger i veckan, fika på stan och göra allt med ett leende på läpparna och ork i bagaget. Mångas vardag ser ju faktiskt inte ut så. Min vardag är oxå aningen dåligt samvete. Det är många dagar som spenderas på soffan, med Elvin i famnen för att han vägrar ligga någon annan stans. Jag har inte hunnit göra något mer än att laga maten tills att nille kommer hem. En sådan dag hade vi senast igår. Men jag försöker låta det vara okej. 

Det är skrämmande att bli ivägsläppt  från sjukhuset utan skyddsnät. Veta att det är vi som har ansvaret, i första hand få ungen att överleva och sedan att frodas och utvecklas. Jag hör ofta att huvudsaken är en torr blöja, mat i magen och kärlek. Alla dom tre sakerna vet jag att jag kan ge mitt hjärtegryn. Resten tänker vi lära oss med tiden. Enda skillnaden jag som prematurförälder har är, i vårt fall, massa kunskap i bagaget som vi fick på sjukhuset, saker som de flesta andra föräldrar behöver år att skaffa sig. Men inte tusan va vi mindre nervösa över allt för det den första tiden hemma.