Vi har sån tur. Vårt hjärtegryn lever och frodas. Alla har inte samma tur. Jag vet inte varför jag plågar mig själv med att läsa den andra bloggen, jag går i tusen bitar varje gång, men jag måste. Jag känner så med henne och hatar hur orättvist det kan vara.
5månader och Elvin mår bra. Jag kan inte få nog av hur fin han är, hur varje ny sak han gör får mitt hjärta att värka av stolthet. Det gör ont att andra inte får den chansen.
Jag tänker mycket på mina rädslor, som jag inte är beredd att dela med mig av än, och hur jag inte vill att de ska styra beslut och framtiden. Jag laddade ner liberos app om utveckling, tips och råd. Det stod att Elvin är 5 månader, det är ju inte sant och det går inte att justera. Det är inte rättvist, fast många av beskrivningarna där passar in på honom.
Jag kollade tillbaka och läste om alla veckors graviditet jag missat. Det gör fortfarande ont och jag måste på något sätt komma över förlusten.
Så en bra dag sluta med tårar och smärta, men inte bara min. Men jag är i grunden lycklig, lycklig över Nille, Elvin och vårat nya liv och framtid.
Puss&kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar