Sitter ensam i soffan, radion fick vara på utan att nån stängt av den efter två minuter. En annorlunda upplevelse haha. Minst ett år sedan det gick, Everest gillar inte radion av nån anledning så han går jämt å stänger av den lika fort som jag sätter på den.
Kidsen är på förskola, andra riktiga dagen, å jag är bara är. Sitter i soffan med en kopp kaffe å funderar. Funderar över livet och framtiden. Vi vill ha en lite annorlunda framtid en den vi ser här och jobbar mot ett mål. Men vart är min framtid i familjens framtid?
Det är dags för mig att åter ta tag i mig, sluta med ursäkterna lr förklaringarna till vissa beteendemönster och tankemönster och börja leta roten. Börja läka det förflutna, men i vilken ända börjar jag?
Jag kan inte släppa barnen start i livet, alla misstag som andra gjort på vägen, insikten om hur illa ställt det faktiskt va med Elvin i början. Jag vet att jag måste för det ä det som gör vardagen olycklig.
Jag har dåligt samvete över att inte ha dåligt samvete över att lämna barnen på förskolan, över lättnader att få en stund för mig själv. Jag behöver få rå om mig själv men hur gör jag det utan att kollapsa under trycket av det dåliga samvetet?
Och det dåliga samvetet över att allt handlar om mig och hur jag mår, hur det påverkar hela familjen och atmosfären i hemmet. Vi påverkar varandra så mycket. När jag mår dåligt blir barnen "klängigare" och jag mår ännu sämre. Men en liten ljuspunkt i det är vetskapen att de märker att jag mår dåligt och är närmare mig för att de vill hjälpa till att läka, de är fantastiska barn som förtjänat det finaste. Och nu arbetar vi aktivt mot att nå det. Aktivt mot att hela familjen ska läka, ha i minnet deras start på livet men inte låta det diktera familjens framtid, min framtid.
Vad ska jag bli när jag blir stor? Hmm den ständiga frågan. Vad ska du jobba med, måste ju göra nått för pengarna! Frågor som har hemsökt mig i år. Att aldrig riktigt hitta min plats, tillfredsställelsen i att jobba utan bara se ångest, stress å måsten.
Tankar som får fortsätta att gro.
