Ja nu har vi äntligen fått tid hos sjukgymnasten för utvärdering av Elvins hjärnskador och vad de har påverkat mer exakt. Jobbigt men ändå skönt att veta.
Åt andra hållet så håller Lillgrisen på att lära sig krypa, just nu är det krålande som gäller. Jag tycker att vänster ben är efter men alla barn kryper ju olika så det är svårt att avgöra. Men gu vad det börjar gå framåt :D och vilken fantastisk utveckling. Bra en månad sedan avskydde han att vara på golvet och nu... barn är fantastiskt snabba och det är så spännande att se vad som händer näst.
Mindre kul... Elvin trillade ur vår säng nu i kväll. Duns... skrik... panik... jag fattade inte alls vad som hände. Mörkt var det å sen stötte jag till honom med foten. Total panik. Men han verkade inte fått ont va bara omtumland. Nu blir det spjälsäng när jag inte kan passa honom. Han hade inte somnat helt så vi tror han ålat fram till sängen och över kanten. Stark påminnelse om allt som kan/kommer att hända som vi inte kan skydda honom. Självklart kommer vi göra vårt bästa att inget mer ska hända, men det är lite orealistiskt att tro att att det inte kommer.
Missförstå mig rätt nu men jag är glad att elvin är född med sitt handikapp, om det nu blir några långvariga konsekvenser, för för honom är det ju det naturliga och han vet inget annat. Det låter så fel och jag önskar att han inte behöver vara "annorlunda" men någon måste ju vara det oxå. Å face it normalt är tråkigt :0p (och hur många normala människor finns det faktiskt om vi ska vara ärliga)
Min son är inte som dom flesta andra, han är unik. Och det är allt barn från början innan vuxenvärlden sätter sina klor i dom för att forma dem till laglydande medborgare.
Filosofisk jag blev såhär mitt i natten. Elvin har inte sovit så bra de senaste nätterna och sent vart det igår så nu är min ryttm väck. Hoppas inte hans är så jag får sova till åtta i morgon :0p
Puss&kram
