Lotter

Livet är lite av ett lotteri. Jag och nille har lite över ett år sett oss lyckligt lottade. För det första var inte en bebis med i våra planer. Men Elvin var beslutsam redan som en spermie :0p och han bestämde att vi skulle bli hans föräldrar. För hade det inte blivit bebis den gången hande vi ju aldrig fått träffa elvin. Visserligen hade vi inte vetat om honom och så småningom, om vi drar vinstlotten, fått träffa ett annat knyte.

Vi vart lottade att få Elvin tidigare än beräknat,  lr så bestämde han sig för att redan då är det hans vilja som ska fram haha. Jag och nille har hela tiden sagt att vi fick en vinst med vår tid på sjukhuset och skulle inte byta det mot något. Jo mot en enda sak, att elvin sluppit ain tuffa start i livet. Men vi vet inte om han kommer att få några men så kanske han aldrig kommer att bry sig.

Vi är lyckligt lottade. Jag och nille träffades på hmmm ett ovanligt, aningen korkat och i vissa fall livsfarligt sätt.  Han kom hem till mig i övik den andre maj efter en lååång oxh blöt kväll kl 4 på morgonen. Full som en ... men charmig som få. Jag hade en backuppplan om nått skulle gå snett. Nina, grannen viste om att han skulle komma så bara dunka i väggen om det sket sig. Naivt jag vet men det sket sig inte.   Nille sitter i soffan jag på kanten i mitt nattlinne osminkad och ingen stans att gömma mig. Han fågar om gan får sova här. Jag säger ja och han kollar på mig förvånat. Han flyttade aldrig ut efter den natten haha.

Jag vet att många inte tror på ödet, det stora lotteriet lr vad man nu vill kalla det. Men jag gör det mer och mer. Jag såg så många få sina perfekta söta bebisar och statistiken att nått skulle gå fel för någon bara ökade. Varför skulle vi få det "lätt" och ju mer tuden gick funderar jag över, faktiskt, om han skulle komma för tidigt. Och när jag väl släppte och slappnande av satte det igång.

Vi hade tur, långt om länge fick vi hem vår guldklimp. Alla får inte det. Livet är orättvist lotteriet suger och alla får inte vinstlotten. Alla gånger vet man inte om det lr inte men ibland känns det i hjärtat och hela själen om man vunnit lr inte.

"Elvin jag älskar dig av hela mitt hjärta.
Jag älskar dig runt hela planeten,
och genom hela galaxen.
Elvin jag älskar dig över hela universum.
Och vet du. Universum är oändligt och det är så mycket som mamma älskar dig.
Oändligt mycket."

Puss&kram från en lyckligt lottad mamma som känner med hela hjärtat på de som får en nitlott.

Ögonmottagningen

I förrgår fick jag ett samtal från Ögonmottagningen som undrade om jaf kunde komma med elvin på en undersökning på torsdag kl 15. Ja sa jag det är inga problem.  Inget mer om det utan vi bokade in de. Sen började jag fundera övet vad det var vi skulle göra. Sist vi var hos ögon var det droppar som förstorade pupiller och tänger som tvingade upp ögat för undersökning. Uch jag ville inte det igen för elvin så jag vart lite orolig och nervös. Osså till ny mottagning med ny personal som vi inte känner. Som tur är fick jag några lugnande ord från L som vi käkade lunch med igår.

När jag och elvin åkte till sjukhuset gjorde vi det vi skulle och fick sitta och vänta på Ögonmottagningen i deras barnrum. Sen kommer det en glad dam och hämtar oss till ett rum utrustat för barn med leksaker och förglada saker. Efter att hon sagt sitt namn frågade hon om elvin verkligen var prematur för det syntes verkligen inte. Sen började hon underökningen och hon verkade jättenöjd med honom.  Det visade sig vara för skelning som elvin skulle undersökas så mitt hjärta vart glatt överraskat.

Hon var jättetrevlig och vi hoppas vi får henne nästa gång oxå.

Jag är så glad att det går framåt och att vi har en så underbar son som verkligen förgyller vardagen, även om jag har en viss oro kring hans vilja av diamant haha. Det ska bli intressant att se vad för individ som växer fram ur det jätteleendet i kombination med viljan. Vem kommer att vinna striden. Det "enda" jag vill är att vi uppfostrar en son som vi med stolthet ser gå genom livet, att vi gör vårt bäst jobb för en självständig och gott uppfostrad man. Allt annat får vi ta som det kommer efter hand.

Puss&kram

Nya tider

sommaren bara flyger förbi och tiden till att skriva och fundera verkar inte finnas. Jag har gjort ett fotoalbum till Elvin om hans tid på sjukhuset och fram till att vi flyttade ner till skövde. Det var jobbigt att behöva titta tillbx på alla bilderna och försöka att minnas allt som har hänt kring den bilden. Men även att jag inte minns bebisen på bilderna, det känns inte längre som Elvin. Men det ska bli riktigt kul att ha ett album att hålla och titta i och inte behöva solla igenom 3000 bilder varje gång vi vill se och minnas. 

Idag när vi var på mediamarkt och Elvin gnagde på mitt finger och rätt som det är så gör det ont i fingret. Vi kikar in i hans mun och där finns två tandsprickor i nedre käken :D mammas stora kille. Och nu sitter han och tvingar Nille att mata honom yoghurten ur muggen så att han får dricka och inte bli matat med sked. Oh nej han är inte bestämd...

Vi väntar fortfarande på nästa tid på neo och på att göra röntgen på hjärnan. Jag blir lite orolig när jag inte vet om allt är okej lr om vi måste vara oroliga. 

Vi har lite problem med värmen här. Elvin vantrivs nått förfärligt.Han vill knappt ha blöjan för att den är för varm. Han vill inte gärna ligga ner heller utan står mer och mer med vår hjälp, vi har köpt en hoppgunga och den verkar vara en hit. 

Jag har så svårt att se Elvin som han är, han är ju åtta månader men jag ser honom som sex. Jag vet att han ligger bra till ibland och kanske lite efter annars. Han snattrar på som en liten galning och jag tycker nog att han försöker att svara när vi pratar lr argumentera emot haha.

Han ör redig och har börjat sätta in tutten i munnen på egen hand, han gnager även på den som en tok. BTW så gnager han som en tok på allt. Särskilt allt som är tyg och jag börjar smått undra om han kommer att hosta upp en tygboll snart haha.

Jag har fyllt 30 och har börjat fundera mycket på framtiden och särskilt hur vi vill göra med Elvins förskoletid och känsligheten mot infektioner. Jag vill inte att han ska börja förrän han är dryga tre. Jag och Nille har nog börjat arbeta fram en plan på hur vi ska lösa det. Jag ska jobba mot att börja plugga igen i februari och vi får se hur vi ska lösa det hela. 

Nej nu ska jag gå och njuta av den avsvalnande sommarkvällen och grilla en korv lr två tillsammans med familjen.