Sjukstuga❣

Sliten är så jag skulle vilja beskriva mig själv just nu. Det har vart en riktigt lång vecka som inte är över än. I natten till lördagen fick Everest febern som har vägrar ge sig. Först idag han han vart helt feberfri. Varken ätit eller druckit på nästan en vecka. Det är illa när inte ens alla lockelser nekas. I tisdags började Elvin lite smått å Nille lika så. Jag har hållt mig jämnseg hela veckan, toppade "febern" på 37,5 😂. Dom andra tre har legat mellan 38-40. Elvin har blivit sämre igår och idag. Jag hoppas det ger sig snart. Jag har smått börjat våga tro att det nog kanske inte blir mer för mig. Håll tummarna!

Vi fick i alla fall åka med Everest till hc för provtagning och läkarbesök. Vi fick dock tiden först när han börjat bli bättre. Många och långa oroliga timmar. Det är inte lätt att helt plötsligt bo så långt bort från sjukhuset om nått skulle hända. Nille skulle nog sägs att jag vart lätt hysterisk vid vissa tillfällen och jag kan nog hålla med. Men just nu är det mycket som påverkar mitt psyke och det var droppen som 

Herrom dagen beställde jag dub att skruva i löpskorna. Ikväll har jag skruvat i dom så nu väntar dom vid dörren på att få bli testade. Som jag längtar efter att få komma ut och känna. 

 Vi hade plusgrader igår vilket har lämnat en isskorpa på allt. Nu väntar vi på mer snö som kan fylla på.

 Tydligen så har det en ny sorts papper här uppe, badpapper. Vet inte riktigt vad det används till men är det nån som vet får ni gärna tala om 😉

Utanför vårt köksfönster har vi lite fågelbuffe och det ä lite mysigt att stå i fönstret, med en kopp kaffe, och iaktta dom en stund. Rogivande.

I onsdags var jag bara tvungen att få komma ut och vara ifred en stund. Att få andas frisk luft i 10 minuter och få ta några djupa andetag. Solen lockade och det var runt -7. Helt fantastiskt skönt. 

Idag har det varit liknande väder och det har lockat men det har vart för stor tröskel för att ta sig över.

Kram

Tredje veckan på det nya året

Livet rullat på och det känns som att vi börjar komma in i någon slags vardag. Snart är vecka tre slut och snart den första månaden på det nya året. Vart tar tiden vägen?! 

Vi hade en "hård" vecka förra veckan, svinkall så att säga. Låg mellan -20 & -25. Det tog hårt på vårt vedlager inne så idag fick jag och barne, läs bara jag, kärra ved med en vinglig skottkärra haha. 

 Vi kom i alla fall en liten bit på vägen så det inte är det första vi måste göra i helgen. Vi hoppas på en liten mer avslappnad helg, men vi får se. Tror inte Nille accepterar ett halvfullt vedförråd haha.

 Barnen ville ju hjälpa till lite lr ja åka skottkärra tillbax ä ju alltid kul. Ihopklämda och hög mysfaktor. Idag är det strax över -10 och hållt sig runt det ett par dagar nu. Vi har nog fått 20cm nysnö de senaste dagarna så allt är vackert igen efter veckans storm.

 Såhär vackert var det innan stormen nu i veckan. Här va det -25 och massa frost på träden som byggts upp under den gångna veckans kyligadagar. Det är tagit på vägen ner från Everests förskola ner till Elvins.

 Everest som pulsar runt i snön som kom u der tisdagens oväder. På onsdagen kom dryga 10cm till.

 Här är vi ute en snabbis efter barnens första dag på förskolan. -20 men barnen hade ingen brådis in. Nille och Everesthade byggt snögrottor söndagen innan och det tyckte dom va riktigt kul att utforska.

Jag har även gett mig själv ett löfte. Att börja ta tag i träningen och försöka få lite mer kondition, uthållighet och energi. Steg ett är att börja med morgonträningen. Vilket går lättare än jag trott. Visst det ä inte det roligaste men detä så skönt att ha det gjort. Allt annat ubder dagen är bara en bonus. Sen att försöka avsluta tröstätande. Jag känner mig själv så väl att jag vet att det inte funkar att bara sluta och förbjuda allt "kul". Så till en början så gäller det att hitta lite bättre alternativ. Så det vart snickerskaka med dadlar och lite annat. Jag älskar vanlig snickerskaka men jag tyckte att denna vart ännu bättre. Inte lika söt men ändå tillräkligt för att mätta suget.

Nu Ska jag bara ta tag i resten av träningen, jag vill ut på skidorna bara svårt med tiden. Men nu när barnen ä 15timmars så ska jag nog klara av att både söka jobb och ta mig ut på sidorna. Jag är ju bara så skräckslagen för backarna på lägdskidor. Jaja tränar man inte så blor man ju aldrig bättre.

Vi håller även på att jaga på allt som har med barnens sjukvård att göra. Man skulle ju kunna tro att säga till sjukvården att vi ska flytta borde funka så gör det inte det haha.  Elvins habilitering är i alla fall på g och vi har vart på det första mötet. Everests ögon däremot är en jävla röra som ingen vill ta tag i. Massa samtal och fortfarande skit. Och han behöver verkligen en tid för hans skelnig blir värre.

Jaja nu ska jag ta tag i fredagen och laga nått fredsagsmysigt så alla blir nöjda.  Lättare sagt än gjort det hahaha.

Med en känsla av tomhet

Sitter å kollar på tvn, mitt på dagen, för första gången på veckor. Tittar på mina favoriter i kategorin renovering och köpa fastighet och upptäcker till min förvåning att de inte ä lika intressanta längre. Jag sitter å stirrar på skärmen med en viss tomhet i kroppen.
Vi har ju fått vårt hus, vårt fantastiska läge och mycket ä som vi vill medans resten måste vänta pga att det inte  finns pengar att göra.
Jag sitter inte timmar på Hemnet lr Blocket och letar som en galning efter vårt hem.  Jag behöver inte sitta å kolla på Grande Designen och fantisera om hur vi skulle vilja ha vårt hus. Det är en konstig känsla att inse att vi har mycket av det vi vill. Men oxå skrämmande att detta kanske är vårt föralltidhem!
Det finns en längtan efter något annat, lr kanske inte något annat utan lite mer.
Vi har fått höra att snön vi fått bara är en tillfällig lyx och att det inte brukar va så här. Det stämmer mig. Varje morgon upp och titta på termometern för att se om det fortfarande är minusgrader. Läskig känsla i kroppen att inte veta om vi valt rätt, kanske lurar platsen oss och erbjuder det vi verkligen vill så vi rotar oss och upptäcker för sent att det bara är lur. Det vi vill ha finns bara i vår fantasi. Jaja tankarna skenar. Va bara nöjd för tillfället skriker mitt huvud till mitt hjärta.

Men för tillfället njuter vi av livet. I morgon börjar barnen förskolan. Skrämmande. På två olika ställen. Ännu mera skrämmande.  Everest skriker att han inte vill så det ä ju en bra start.

Jullovet har vart fullt av projekt, stora som små. Massa lek och bus.

Mitt lilla projekt med att skapa lite ordning i grytskålet. Förvaring för locken uppsatt på väggen.

Kidsen testade sina längdskidor och gillade det massor. Nu ska vi bara ut på riktigt. 

Kramar❣

Sitter i soffan och kollar ut över snölandskapet, sjukt nöjd över vårt val. Huset käns så rätt på alla sätt, lugnt och harmoniskt med de ytor vi så länge har längtat efter. 
Vi har hunnit med att tapetsera om det mesta som jag velat göra. Vi har ganska mycket kvar att göra men boytorna är i alla fall skönt möblerade och alla lådor nere i källaren undanstuvade. En sak i taget som alla konstant påminner mig om 😂 men jag vill ha allt gjort på en gång och mycket bli gjort tack vare det. 

Jag börjar känna av det jag hoppades skull ske när vi flyttade, ett lugn som skulle komma. Och sakta kommer det, lite i taget. Jag och barnen hänger i huset medans Nille ä på jobbet och hmm slitet hårt. Han trivs och njuter av att sitta på Frösön och jobba. Han börjar komma in i vad det nu ä han gör 😂 och även jag börjar förstå lite av det. Vi ha även upptäckt att vi bor på "rätt" sida av älven lägesmässigt men fel sida ur pendlingssynpunkt och det har gjort livet lite mer komplicerat, inget vi inte kan lösa men det kräver lite planering som vi inte va förberedda för. 

På tal om inte förberedda för så kan vi ju snacka snön❣ Hur härligt som helst men inte å handskotta vår uppfart och parkeringsplats. Tre timmar senare va nästan alla 25cm puder undanskottat och jag helt slut. Bad då Nille ge mig en snöslunga i julklapp hahaha. Han ordnade det så grannen kommer å skottar i stället 😆 Men vi njuter av snön och livet vi kommer kunna leva här. 

Nille å barnen njuter av den snö som låg när vi for upp till huset.

Första riktiga måltiden när vi flyttat in

Ligger i soffan å njuter av perspektivet

Mormor och morfar på besök och passar på att öka på julsämningen tre veckor innan jul

Nille som skymtar förbi i farten, en ny del i vårt liv haha

Snö, snö snö och en massa fina småfåglar. Så mysigt att stå å se på dem.

Nille och barnen inne i Östersund och åker pulka. Så fint att kunna umgås med gamla vänner som man längtat efter. 

Livet är värt detta! Som vi ska leva!

Nytt hus

Okej så nu är det klart å vi ärr husägare jippi! Med allt som tillkommer haha, sömnlösa nätter av oro och drömmarna i att få planera och fantisera om hur bra det kan bli för oss och barnen.

Men en sak är säker och det känns som att huset och familjens vägar var menade att korsas.

Jag och Nille hade bestämt att vi skulle flytta till Jämtland, Åre å närmare bestämt Järpen. Vi hade ett radhus på g, allt va bestämt till och med inflyttningsdatum. Sen hörde vi inte av dom på ett tag å Nille försökte få tag i dom å lyckades till slut, vilket resulterade i nytt datum. Lugnt tyckte vi. Sen hörde vi inget mer å samma sak igen. Sen fick vi ett sms där det bara stod att dom hade bytt bort sin lägenhet men att dom skulle sälja den dom bytt till oxå. Hmm muppar tyckte vi.

Vi kände oss rätt nedslagna å jag fortsatte leta. Vi hittade sedan ett liknande i samma område. Vi tänkte bara att vi köper det. Men sen sammanföll visningsdagen med när vi va i övik. Så jag å Nille tog en dagsutflykt.

Mot Åre! Ja vi åkte, längs vägen vart vi förtrollade av det vackra landskapet kring Hammarstrand å jag satt å hemnetade längs med vägen å hittade ett intressant hus i Mårdsjön strax norr om Stugun i Ragunda.
Vi åkte i alla fall in till Östersund å käkade lunch å handlade lite innan vi for vidare mot Järpen. Väl framme i Järpen, och Åre, kände både jag å Nille  att detta kanske inte riktigt var vår lägenhet. Den va liten, dåligt renoverad och vart på tok för dyr i slutändan. Så vi for hemmåt med nya funderingar.

Ska vi åka upp å titta på huset i Mårdsjön? Jupp det gör vi det ä ju ändå på vägen hem.

Huset va fint, låg fint men det kändes inte rätt. Så vi åkte hemmåt genom Stugun å mot Sollefteå. Vi sitter å pratar i bilen då ser nille ett hus vis älven å säger att precis sådär skulle jag vilja bo! När vi kommer närmare så står det en tillsaluskylt vis huset. Jag in på blocket å där är det.

Dagen efter kontaktar Nille säljaren å får bilder och info. Han åker och kollar huset å är rätt såld.

Förhandling, andra intressenter. Bud och förlust. Nederlaget. Det kändes som vårt hus ju. Det va ju inte så det skulle gå.

Barnen börjar förskolan, inskolningen ä slut. Å samtalet! Vill ni ha huset så kan ni få köpa det. Den andra köparen va dryg, vi vill inte sälja till dom.

Ja?!?! Lr. Huset blir ert v 36. V33 ä det nu. Haha ja men vad tusan vi tar det. Så nu äger vi ett hus i Jämtland.

Om några veckor, läs nån månad, går flyttlassen å vårt liv tar en ny vändning. Vart? Det vet vi inte riktigt än men vad har vi att förlora? Vi vet att barnen kände sig hemma med en gång och lika så vi.

Så nu ska jag gå å flyttpacka!

Ett steg i rätt riktnig

Okej.
Så nu ä ett viktigt steg taget mot en ny start. Bara ett stort jättekliv kvar!

😘

Dagis när hjärtat brister lite gran

Suck! Dagisdag idag, tre dagar i veckan kör vi fortfarande. Everest började gråta redan hemma och ville vända i dörren. Han va så lessen. Han som såg fram emot förskolan så mycket innan sommaren verkar inte riktigt ha hittat sin trygghet. Han vill ha med mig in. Hjärtat brister när man får lämna över ett skrikande barn som bara vill va med mamma!
Dom ringde nyss, allt va bra å han va rätt nöjd för tillfället. Så skönt men oron i magen när dom ringer haha.

Jag å Nille ska till banken idag, sen ska vi käka lunch innan jag lämnar honom på jobbet igen. 

Innan dess en kopp kaffe å lite mord på tvn.