Att våga sörja

Ja det var smden meningen som fick det att brista för mig igår. Det var en artikel i "Föräldrar & Barn" som jag råkade slå upp igår nör jag letade igenom gammalt skräp. Tidningen var från i sommras men den har hamnat underst någon stans och jag har inte fått läsa den. Och just fick jag upp en artikel om prematuren sigge. Och sigges föräldrar hade gett ex antal råd till föräldrar i samma situation. Jag bockade av dem som jag läste och vi hade gjort det mesta på listan.  Det som fick mig att brista var att våga sörja den delen av graviditeten som man mist.

Jag vet att jag skrivit om det förut men ändå känns det som att jag inte fått sörja klart. Det finns människor som säger att man ska vara glad för att kroppen inte fick ta lika mycket stryk, att det inte vart så jobbig förlossning för att bebisen var så liten och massa annat. Det är inte själva framkomsten av bebisen som är den mest smärtsamma utan öppningsskedet som alla kvinnor går igenom oavsett storlek på bebis! Det smärsammaste är värkarna och det ska aldrig tas ifrån en kvinna som har genomgått en förlossning, oavsett om bebisen vägrr 100g lr 5kg. Va förstående mot varnadra för smärtan ich sorgen kanske finns under ytan och vi måste få sörja och få göra det utan att bli ifrågasatt varför.

Jag sörjer min missade graviditet, jag sörjer att jag inte fick uppleva det måbga kvinnor klagar över. Jag sörjet att jag inte fått bli stor och less på att vagga fram. Men i slutändan är jag väldigt lycklig över att jag fick ta med mig Elvin och Nille hem och leva vårt familjeliv tillsammans.

Puss&kram

Väntan

Ja det är väl där vi befinner oss just nu. Vi väntar på svar från MR. Det gick jättebra när dom sövde Elvin,  han var lika envis som vanligt och vägrade somna haha. Men det kl känndes ändå bra och det gick fort. Han var en mönster patient som vaknade, åt och kissade fort som attan så vi var klara kl11. Då fick vi gå en vända till neomattagningen för att ta ett stygn som satt kvar i naveln efter katetern. Det var tydligen ett svårt stygn att få väck och det satt en bit kvar från ett annat stygn.

Det känns som att jag inte har haft tid att fundera så mycket på vad provsvaret skulle kunna vara utan det är bara att vänta.

Vi har fullt upp med massor av höstbestyr. Kokat äpplemos till Elvin, sockerfritt och utan konserveringsmedel. Har även hunnit göra äppledricka som vart supergott.

Elvin sitter helt på egen hand och lutar sig gärna framåt för att nå allt och drattar fram och blir liggande på mage, missnöjd.  Vill gärna att han vill vara på golvet och det går sakta men säkert åt det hållet. Han älskar gåstolen och friheten han får i den. Svårt att inte ge honom det.

Maten går bättre och bättre oxå och vi börjar få in en dagsrutin med mat och sovande. Han är en finsmakare och vill bara ha den dyra burkmaten haha.  Men nu äter han välling, gröt och vanlig mat.

Puss&kram

MR och söva

Vi har väntat i månader på att få en tid för Elvin och MR och nu äntligen har vi fått det. Och snart så nu sätter de nerverna igång aitt arbete och kommer väl att jobba övertid tills vi sitter säkert på andra sidan.

Vi ska mer lr mindre spendera hela nästa tisdag på avd 45 på sjukhuset.  Han ska sövas och röntgas och jag hoppas att det göra "ordentligt" så vu slipper alla dessa nerver ett tag framöver. Jag vill ha ett svar om något är på tok lr om vi kan slappna av ett tag.

Elvin mår bra och utvecklas som han ska tror jag.  Han älskar sin gåstol haha och blrjar bli lite farlig :0p
Han dregglar på som neagarafallet och endast två små tabdsebissingar har kikat fram i underkäken.  Men gud så söt han är.  Han gillar fortfarande inte att ligga på golvet och än mindre på mage. Han kommer nog inte krypa haha.

Han är vääääldigt bestämd och jag bävar för vart hans humör och temperament kommer att ta vår lilla familj i framtiden.

Puss&kram