Ja tiden rusar som aldrig förr och massa saker händer med Elvin. Han knatar omkring och börjar utforska lght på egen hand genom att gå längs allt lr krypa runt. han har kommit på att det är rätt praktik att krypa haha.
Nu är det över fyra månader sedan vi var på neomottagningen sist och fortfarande inget svar från gbg. nille ringde härrom veckan men hon hade ingen koll på läget alls och var inte intresserad av att hjälpa till. det enda svaret vi fick var att det inte finns barnläkare. jävla konstigt tycker jag?! är våra barn här i småstan mindre värda än barnen i storstan? Jag hörde att neo här i stan inte är öppet utna man måste åka ber till gbg oavsett prematurålder. å där nere dör barnen av infektioner dom får från avdelningarna. jag tycker det är hemskt. jag vet att många gravida oroar sig för många saker men det är inte en av sakerna jag ens reflekterande över innan elvin kom.
jag vet att vi har många saker att bearbeta och för mig är det bland annat skräcken att hamna där igen. utan val, bli bortskickad till vart som. inte kunna ta sig hem inte veta vad som pågår och sist men inte minst inte bli trodd! ifrågasatt om det är på riktigt om man inte överdriver.
jag ifrågasatte i efterhand varför jag inte fick frågan om smärtstillande i övik. svaret jag fick var att det kanske inte syntes att jag hade ont?! jag satt och gungade fram och tillbaks, gnydde och kräktes av smärtan.
så okej jag har många saker jag behöver ta tag i, frågan är bara när. huvudsaken är att elvin mår bra. utvecklas som han ska och växer så det knakar. han har passerat 10kg och 76cm lång. men han gillar fortfarande att sitt kängeru på lunchtuppluren. det är en så värdefull tid för mig.
vi har städat här idag, mormor var här och hjälpte till massor och Elvin följde varje steg hon tog, kröp efter och "hjälpte" till. Han tjattradde på och drev henne vansinig :D till slut kommet ungen till mig och mormor har satt tutten i munnen på honom för att få en lugn stund haha.
Han sa även "nääää" när vi satt å åt och han inte ville ha mer. Så jag tror inte mamma lr pappa kommer bli förta ordet haha.
jag kan inte påstå att jag märker av hjärnskadan men vi vet ju inte vad det innebär i framtiden så det vore väldigt intressant att få prata med en hjärnspescialist så att vi kanske kan få nån slags förståelse. Fast kanske bäst att inte veta så att vi inte behandlar honon annorlunda och på så sätt försämrar hans förutsättningar.
Som vanligt massa tankar som snurrar i huvudet och måste sorterar och arbetas och redas ut. kanske dax att ta tag i det...
puss&kram
