Sitter i soffan och kollar ut över snölandskapet, sjukt nöjd över vårt val. Huset käns så rätt på alla sätt, lugnt och harmoniskt med de ytor vi så länge har längtat efter. 
Vi har hunnit med att tapetsera om det mesta som jag velat göra. Vi har ganska mycket kvar att göra men boytorna är i alla fall skönt möblerade och alla lådor nere i källaren undanstuvade. En sak i taget som alla konstant påminner mig om 😂 men jag vill ha allt gjort på en gång och mycket bli gjort tack vare det. 

Jag börjar känna av det jag hoppades skull ske när vi flyttade, ett lugn som skulle komma. Och sakta kommer det, lite i taget. Jag och barnen hänger i huset medans Nille ä på jobbet och hmm slitet hårt. Han trivs och njuter av att sitta på Frösön och jobba. Han börjar komma in i vad det nu ä han gör 😂 och även jag börjar förstå lite av det. Vi ha även upptäckt att vi bor på "rätt" sida av älven lägesmässigt men fel sida ur pendlingssynpunkt och det har gjort livet lite mer komplicerat, inget vi inte kan lösa men det kräver lite planering som vi inte va förberedda för. 

På tal om inte förberedda för så kan vi ju snacka snön❣ Hur härligt som helst men inte å handskotta vår uppfart och parkeringsplats. Tre timmar senare va nästan alla 25cm puder undanskottat och jag helt slut. Bad då Nille ge mig en snöslunga i julklapp hahaha. Han ordnade det så grannen kommer å skottar i stället 😆 Men vi njuter av snön och livet vi kommer kunna leva här. 

Nille å barnen njuter av den snö som låg när vi for upp till huset.

Första riktiga måltiden när vi flyttat in

Ligger i soffan å njuter av perspektivet

Mormor och morfar på besök och passar på att öka på julsämningen tre veckor innan jul

Nille som skymtar förbi i farten, en ny del i vårt liv haha

Snö, snö snö och en massa fina småfåglar. Så mysigt att stå å se på dem.

Nille och barnen inne i Östersund och åker pulka. Så fint att kunna umgås med gamla vänner som man längtat efter. 

Livet är värt detta! Som vi ska leva!

Nytt hus

Okej så nu är det klart å vi ärr husägare jippi! Med allt som tillkommer haha, sömnlösa nätter av oro och drömmarna i att få planera och fantisera om hur bra det kan bli för oss och barnen.

Men en sak är säker och det känns som att huset och familjens vägar var menade att korsas.

Jag och Nille hade bestämt att vi skulle flytta till Jämtland, Åre å närmare bestämt Järpen. Vi hade ett radhus på g, allt va bestämt till och med inflyttningsdatum. Sen hörde vi inte av dom på ett tag å Nille försökte få tag i dom å lyckades till slut, vilket resulterade i nytt datum. Lugnt tyckte vi. Sen hörde vi inget mer å samma sak igen. Sen fick vi ett sms där det bara stod att dom hade bytt bort sin lägenhet men att dom skulle sälja den dom bytt till oxå. Hmm muppar tyckte vi.

Vi kände oss rätt nedslagna å jag fortsatte leta. Vi hittade sedan ett liknande i samma område. Vi tänkte bara att vi köper det. Men sen sammanföll visningsdagen med när vi va i övik. Så jag å Nille tog en dagsutflykt.

Mot Åre! Ja vi åkte, längs vägen vart vi förtrollade av det vackra landskapet kring Hammarstrand å jag satt å hemnetade längs med vägen å hittade ett intressant hus i Mårdsjön strax norr om Stugun i Ragunda.
Vi åkte i alla fall in till Östersund å käkade lunch å handlade lite innan vi for vidare mot Järpen. Väl framme i Järpen, och Åre, kände både jag å Nille  att detta kanske inte riktigt var vår lägenhet. Den va liten, dåligt renoverad och vart på tok för dyr i slutändan. Så vi for hemmåt med nya funderingar.

Ska vi åka upp å titta på huset i Mårdsjön? Jupp det gör vi det ä ju ändå på vägen hem.

Huset va fint, låg fint men det kändes inte rätt. Så vi åkte hemmåt genom Stugun å mot Sollefteå. Vi sitter å pratar i bilen då ser nille ett hus vis älven å säger att precis sådär skulle jag vilja bo! När vi kommer närmare så står det en tillsaluskylt vis huset. Jag in på blocket å där är det.

Dagen efter kontaktar Nille säljaren å får bilder och info. Han åker och kollar huset å är rätt såld.

Förhandling, andra intressenter. Bud och förlust. Nederlaget. Det kändes som vårt hus ju. Det va ju inte så det skulle gå.

Barnen börjar förskolan, inskolningen ä slut. Å samtalet! Vill ni ha huset så kan ni få köpa det. Den andra köparen va dryg, vi vill inte sälja till dom.

Ja?!?! Lr. Huset blir ert v 36. V33 ä det nu. Haha ja men vad tusan vi tar det. Så nu äger vi ett hus i Jämtland.

Om några veckor, läs nån månad, går flyttlassen å vårt liv tar en ny vändning. Vart? Det vet vi inte riktigt än men vad har vi att förlora? Vi vet att barnen kände sig hemma med en gång och lika så vi.

Så nu ska jag gå å flyttpacka!

Ett steg i rätt riktnig

Okej.
Så nu ä ett viktigt steg taget mot en ny start. Bara ett stort jättekliv kvar!

😘

Dagis när hjärtat brister lite gran

Suck! Dagisdag idag, tre dagar i veckan kör vi fortfarande. Everest började gråta redan hemma och ville vända i dörren. Han va så lessen. Han som såg fram emot förskolan så mycket innan sommaren verkar inte riktigt ha hittat sin trygghet. Han vill ha med mig in. Hjärtat brister när man får lämna över ett skrikande barn som bara vill va med mamma!
Dom ringde nyss, allt va bra å han va rätt nöjd för tillfället. Så skönt men oron i magen när dom ringer haha.

Jag å Nille ska till banken idag, sen ska vi käka lunch innan jag lämnar honom på jobbet igen. 

Innan dess en kopp kaffe å lite mord på tvn.

En ny start

Sitter ensam i soffan, radion fick vara på utan att nån stängt av den efter två minuter. En annorlunda upplevelse haha. Minst ett år sedan det gick, Everest gillar inte radion av nån anledning så han går jämt å stänger av den lika fort som jag sätter på den.

Kidsen är på förskola, andra riktiga dagen, å jag är bara är. Sitter i soffan med en kopp kaffe å funderar. Funderar över livet och framtiden. Vi vill ha en lite annorlunda framtid en den vi ser här och jobbar mot ett mål. Men vart är min framtid i familjens framtid?

Det är dags för mig att åter ta tag i mig, sluta med ursäkterna lr förklaringarna till vissa beteendemönster och tankemönster och börja leta roten. Börja läka det förflutna, men i vilken ända börjar jag?

Jag kan inte släppa barnen start i livet, alla misstag som andra gjort på vägen, insikten om hur illa ställt det faktiskt va med Elvin i början. Jag vet att jag måste för det ä det som gör vardagen olycklig.

Jag har dåligt samvete över att inte ha dåligt samvete över att lämna barnen på förskolan, över lättnader att få en stund för mig själv. Jag behöver få rå om mig själv men hur gör jag det utan att kollapsa under trycket av det dåliga samvetet?

Och det dåliga samvetet över att allt handlar om mig och hur jag mår, hur det påverkar hela familjen och atmosfären i hemmet. Vi påverkar varandra så mycket. När jag mår dåligt blir barnen "klängigare" och jag mår ännu sämre. Men en liten ljuspunkt i det är vetskapen att de märker att jag mår dåligt och är närmare mig för att de vill hjälpa till att läka, de är fantastiska barn som förtjänat det finaste. Och nu arbetar vi aktivt mot att nå det. Aktivt mot att hela familjen ska läka, ha i minnet deras start på livet men inte låta det diktera familjens framtid, min framtid.

Vad ska jag bli när jag blir stor? Hmm den ständiga frågan. Vad ska du jobba med, måste ju göra nått för pengarna! Frågor som har hemsökt mig i år. Att aldrig riktigt hitta min plats, tillfredsställelsen i att jobba utan bara se ångest, stress å måsten.

Tankar som får fortsätta att gro.

Test

Test