Jag sitter i väntrummet på barnmottagningen, det är fullt och jag känner paniken komma krypande. Jag skriver bara för att lugna ner mig och få min kropp att sluta skaka. Jag vill inte sitta bland alla smittsam barn. Hemma i Skövde har sjukhuset beredskap för rs och magsjuka. Jag är visserligen i övik men jag sitter mitt i skiten å har inger val när det gäller mitt barn.
Jag vet att jag är på gränsen till paranoid men jag kan inte hjälpa det.
Jag ska in på toaletten å väga å mäta Elvin. In där massa äckel finna.
Jag hatar sjukhuset. Jag hatar att behöva ta Elvin hit. Jag vill till en neoavdelning där bebisar hör hemma utan en massa ungar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar