Efter sjukhuset och en miljon spritningar av händerna sitter tankarna om smittorisken djupt i mitt medvetna. Vi har två pumpflaskor i hallen, en liten flaska i vardera skötväska å en i vagnen. Det är väl inte direkt en dålig sak, prematurer är känsliga precis som alla spädbarn är, men jag märker att jag börjar bli lite överkänslig. Kanske. Jag blir lite frustrerande när någon glömmer att sprit händer, även om jag själv gör det ibland, jag funderade på vem med vad som tagit i kundvagnen innan mig å massa andra saker. Jag vill inte bli helt paranoid.
Det dåliga samvetet kommer av att mitt behov av att komma ut bland folk segrar över Elvins säkerhet. Efter att vart hemma från sjukhuset i ett par veckor orkade jag inte åka till affären ensam. Till en början åkte vi sent på kvällarna, med babyskyddet övertäckt. Sen vart det en vända på stan. Några på besök. Vi besökte någon. Ständigt med dåligt samvete å en tanke om vad jag utsätter mitt barn för, risken för rs och magsjuka. MEN tänkte jag, det enda stället vi ska besöka är det stället där risken för smitta är störst, barnmottagningen och bvc.
Vi tar det lugnt. Vist utsätts elvin för vissa onödiga saker men allt är inte bara jag. Vi kan inte isolera oss. Det skulle bara göra det ännu värre när vi väl skulle släppas ut på grönbete. Och med det dövar jag mitt dåliga samvete.
Puss å kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar