Bearbetning

Under dagen har jag suttit och letat bra preamtursidor. Jag har gjort det tidigare. Funderat mycket på vad livet med en prematur innebär. Jag har kännt att jag vart vilsen, vilsen utan guidning för att mitt lilla hjärtegryn ska få det bäst för hans förutsättningar. 

Men tidigare har jag inte känns mig redo att verkligen ta tag i det. Att börja bearbeta det jag gått igenom. 

Jag hittade att antal bloggar som grep mitt hjärta och fick mig att börja fundera över hur jag ska ta mig vidare  och läka mina käslor. 

Elvin kom till världen med buller och bong den 25/11-2012, han var beräknad till 5/2-2013. Vattnet bara gick utan förvarning och utan anledning. Jag börjar att accepter att jag aldrig kommer att få reda på varför, det bara är så. Han föddes i Sundsvall, vi fick åka ambulans från Övik, 17 mil med värkar utan nån smärtlindring, där dom inte kunde ta emot innan v32. Vi var i v29+4. 

Det är mycket som hände från att vattnet gick, kl halv 3 på söndagsnatten, tills dess att Elvin är född kl 8.05 på söndagsmorgonen. Många smärtsamma och traumatiska tankar och känslor, och till viss del även händelser. Saker jag hoppas på att kunna ta upp senare.

Elvnin hamnade i CPAP, han spenderade tid i respirator, fick infektioner. Dom misslyckades med navelkateter, hans fot vart missfärgad då det inte kom nått blod till den. Katetern fick dom sedan göra om i naveln, artär, och en pcvk, venkateter, i benet som han har nått ett jätteärr efter. En hjärnblödning som tacksamt inte verkat lämna några bestående men. Saturation som legat lågt ända tills vi fick lämna sjukhuset. 

Små saker i jämförelse med många andras upplevelser och jag är så tacksam för att han mår riktigt bra i dagsläget. Har har kämpat sedan dag ett och bevisat att han är en riktig överlevare.

Vi har spenderat tid på Sundsvalls sjukhus avd 45 och barn och ungdomsavdelningen på Öviks sjukhus. Vi fick åka hem tidigare än beräknat från öviks sjukhus bland annat för att dom började få in rs-fall. I övik har dom ingen prematuravdelning utan alla barn är samlade på en avdelning, även dom smittsamma.

Vi har lärt oss massa medecinska termer och aparaturer. Träffat massa personal, många eller rättare sagt de flesta har förgyllt och underlättat vår vardag i sjukhusmiljön, men även endel som borde hålla sig bort från barn och föräldrar. 

Nu leter jag tips för att underlätta och försköna vardagen och livet mer en prematur. Jag har massor av frågor och funderingar som jag behöver ha svar på. Och behöver jag de så finns det säkert fler föräldrar som undrar.

Puss och kram